Pojkarna på Fotbollsgalan

Fotbollsgalan.
Vad betyder det för mig?
Det är något stort. Alla Sveriges fotbollsspelare sitter i Globen, och vi tittar för att få se Johan Wiland i kostym och Marta i festklänning. För att se Zlatan få anledning att bygga ut sitt prisskåp - för att se honom få alla pris han kan få. För att se Jessica Almenäs byta klänningar och för att se Pelé prata så mycket att de fick stänga av hans mikrofon. Ända sättet att få tyst på honom.
Fast i år tittade vi av en helt annan anledning.
För Kalmar FF var där. Viktor Elm var där. Nanne Bergstrand var där. Och Patrik Ingelsten var där.
Att Ingelsten inte fick pris för årets forward var ju inte oväntat direkt - som sagt, Zlatan tog alla priser som var möjliga. Att Nanne Bergstrand fick pris som årets tränare var inte heller oväntat. Han är ju det.
Viktor Elm är absolut årets mittfältare, och jag var säker på att han skulle få priset ända tills de nominerade lästes upp. Då började jag tvivla. Det skulle kanske vara för bra för att vara sant? Mot Sebastian Larsson?
- Viktor Elm, sa dom och hemma i vårt vardagsrum jublades det.
Stora leenden och armarna i vädret i någon slags segergest.
Viktor är bäst. Är det inte det vi har sagt hela tiden?

& Patrik Ingelsten fick åtminstone gå upp på scen och ta emot pris för årets skyttekung.
Det var nog inte heller fel.