en match som gick till historien hos familjen Elm.

det blev aldrig av att jag skrev förra söndagen, efter matchen mot Norrköping.
jag tror inte det var många som tippade på en tvåa i den här matchen. som spelades på Fredriksskans.
Norrköping hade redan förlorat allt. Guldet var två matcher ifrån Kalmar.
Efter 6-0 segern kunde vi konstatera två saker.
1. vi kan inte säga att guldet är vårt, men hade vi varit elfsborg-fans hade vi gett upp hoppet.
2. viktor elm är kuuung!
Hade jag hetat Viktor Elm i söndags hade jag tackat gudarna för det. Jag hade tackat min mamma för att hon pushat mig att fortsätta med fotbollen, då jag tänkt lägga av. Och jag hade tackat Nanne Bergstrand, för att han på sitt magiska, filosofiska vis hittat mig. Och jag hade tackat min underbara vänsterfot för att den gett mig fyra mål i en och samma match - i den sista hemmamatchen innan flytten till Holland.
Det gjorde han nog också.

1-0 - Rasmus Elm
2-0 - Viktor Elm
3-0 - Viktor Elm
4-0 - Viktor Elm
5-0 - Daniel Sobralense
6-0 - Viktor Elm


Bröderna Elm.
Vad vore KFF utan dem?
Grejen är att de är så mycket mer än tre otroligt duktiga fotbollsspelare.
De är också tre otroligt härliga killar, som ger Kalmar lite karaktär.
David Elm med sina djupa tankar som han förmedlar dagligen i sin blogg på barometern.se . Han som fuskade när de var små, för att han inte kunde stå ut med att hand yngre bröder slog honom. Som numera kanske får erkänna sig som, inte den sämsta, den minst bra av bröderna. Som är så otroligt mycket viktigare också på plan än många verkar tro. Han hamnar väl lätt i skymundan. Men David är fantastisk.
Viktor Elm som inte bara är härligt go, också härligt het. Alltid med ett leende. I söndags på Fredriksskans lade jag märke till en sak också. Det var en liten kille som stod och tittade lite blygt när Viktor och de andra värmde upp, och vet ni vad Viktor gjorde? Han gick fram och gjorde high five med killen. Måste varit hans lyckodag. Den lilles, alltså, inte Viktors. Eller, kanske Viktors också :) I alla fall var det fint gjort. Och Viktor är ju bara bäst på fotboll. No denying här inte.
Rasmus Elm som "aldrig gillat fotboll"? Haha, en riktigt go kille. Den enda gång jag träffat honom, kom han gående mot mig med ett jättejätteleende på läpparna, skakade hand och presenterade sig. Ha! Som om jag inte visste vad han hette eller nåt. När vi sedan skulle knäppa en bild, var det samma jätteleende (och antingen hade han tränat ordentligt eller så var han verkligen glad, för det såg inte alls fejkat ut.) Dessutom är han så förbannat ödmjuk, och man bara älskar ju honom.-

Jag omformulerar mig: man bara älskar dem.


På söndag avgörs det.
ehm, jag tror jag säger det nu.
nu tar vi guuuuld!<3