tisdag 18 november 2008

Smylie klar för KFF


Det har länge pratats om att Ljungskiles Daryl Smylie skulle komma till Kalmar FF.
Smylie, 23, åkte 35 mil till Kalmar igår. När han åkte tillbaka hade han ett treårskontrakt med de svenska mästarna.
- Jag tror att Kalmar passar mig bra, säger den nordirländska mittfältaren.

Redan i oktober stod det klart att Kalmar var mycket intresserade av Daryl Smylie. Det har inte hänt så mycket, men igår blev det också klart. Smylie kommer gratis till KFF eftersom kontraktet med LSK går ut i höst.
- Det är en bra fotbollsspelare med potential att utvecklas mer, säger klubbchefen Svante Samuelsson.
När han får frågan om Smylie är Viktor Elms ersättare, säger han dock nej.
- Alla spelare har olika kvalitéter, jag hoppas att Daryls kan bli användbara för oss.
Smylie beskriver sig själv som offensiv och attackerande och en hårdjobbare.
Efter några år i brittisk proffsfotboll kom han till skotska Livington som spelar i högsta ligan. Sedan hamnade han i svenska division två, innan Ljungskiles tränare, Wilson, plockade med honom till allsvenskan.
Början i LSK kunde inte varit bättre - fyra mål på de fem första matcherna, innan han skadade foten.
- Men det är ingen fara för nästa säsong, säger Smylie.

Pojkarna på Fotbollsgalan

Fotbollsgalan.
Vad betyder det för mig?
Det är något stort. Alla Sveriges fotbollsspelare sitter i Globen, och vi tittar för att få se Johan Wiland i kostym och Marta i festklänning. För att se Zlatan få anledning att bygga ut sitt prisskåp - för att se honom få alla pris han kan få. För att se Jessica Almenäs byta klänningar och för att se Pelé prata så mycket att de fick stänga av hans mikrofon. Ända sättet att få tyst på honom.
Fast i år tittade vi av en helt annan anledning.
För Kalmar FF var där. Viktor Elm var där. Nanne Bergstrand var där. Och Patrik Ingelsten var där.
Att Ingelsten inte fick pris för årets forward var ju inte oväntat direkt - som sagt, Zlatan tog alla priser som var möjliga. Att Nanne Bergstrand fick pris som årets tränare var inte heller oväntat. Han är ju det.
Viktor Elm är absolut årets mittfältare, och jag var säker på att han skulle få priset ända tills de nominerade lästes upp. Då började jag tvivla. Det skulle kanske vara för bra för att vara sant? Mot Sebastian Larsson?
- Viktor Elm, sa dom och hemma i vårt vardagsrum jublades det.
Stora leenden och armarna i vädret i någon slags segergest.
Viktor är bäst. Är det inte det vi har sagt hela tiden?

& Patrik Ingelsten fick åtminstone gå upp på scen och ta emot pris för årets skyttekung.
Det var nog inte heller fel.

lördag 15 november 2008

guuuuuuuuuuuuuuuuuld !

Det finns inga ord som kan förklara den känslan.
Man kan aldrig beskriva hur stort det var.
- det känns i hjärtat, sa Henke Rydström, och det gjorde det verkligen.
Inte bara på de underbara spelare och läkare och tränare och andra engagerade inom klubben. Också på oss fans, vi som satt på läktaren, vi som rusade in på planen för att hylla våra hjältar, vi som satt hemma i sofforna och grät glädjetårar. vi som samlades på stortorget och sjöng ut vår glädje.
Vi som alltid trodde på vårt lag.
Det kändes i våra hjärtan.
Det var så stort. Samtidigt som man ville skrika ut sin glädje och bara skratta för att lyckan liksom bubblade inuti, var man tvungen att bita sig i läppen och svälja den där klumpen i halsen. Hålla tillbaka tårarna.
Det tog nästan hundra år innan Kalmar vann SM-guld.
Men vi vann, och vi gjorde det med stil.
Ett poäng mer än Elfsborg och en snäppet starkare målskillnad gav oss anledning att fira. Hela veckan. Hela året. Det är oförglömligt.

Och nästan för bra för att vara sant.
Att Patrik Ingelsten, också känd som kung i Kalmar, fick komma till sin gamla hemmaplan, där han blev hånad och utskrattad, och gå därifrån som målskytt och svensk mästare. Typ "Back at you!" till alla dom som aldrig trodde på honom under hans tid i Halmstad.
Patrik är evigt tacksam till Nanne Bergstrand, som såg hans potential och lockade fram den i allra högsta grad. Nu har han troligen spelat sin sista match för Kalmar och går vidare till en större klubb utomlands för att bli proffs.

Viktor Elm blev, efter två sparkar i huvudet med dobbarna före, helt utslagen. Han låg på gräset med läkarteamet omkring sig, medvetslös. När de till slut fick kontakt med honom försökte han ställa sig upp, vinglade till - och lade sig på båren. Läkarna tecknade för byte, och Viktor hade spelat sina sista minuter för KFF.
Nån halvtimme senare mådde han bra och ångrade bytet. Nu skulle han ju aldrig mer spela i det laget. Det var över... men det kunde han givetvis glömma när domaren blåste av matchen och hälften av Kalmars invånare, som tagit sig till Halmstad, rusade in på plan. Och Viktor med dom.

Många tycker fortfarande att det är pinsamt att "ett gäng bönder" ska vinna allsvenskan.
synd att ingen gör det bättre då. för ingen slår ju Kalmar, som sagt.
synd att vi som är så tråkiga gör flest mål.
ja. dom vet ju själva att de har fel.
Kalmar är, och kommer vara det året ut, bäst.


Hela Kalmar har firat den här veckan.
I varje skyltfönster hänger KFF-tröjor, halsdukar och rövita flaggor.
Vart du än ser dig om ser du folk iförda i röda mössor med KFF-symbolen,
eller tjocka röda och vita halsdukar.
Kalmar slott var upplyst i rött & vitt för att hedra laget. Kalmar stolthet.
Ni som lämnar Kalmar nu: (Viktor Elm, Arthur Sorin, Patrik "Bagarn" Rosengren, ev. Patrik Ingelsten)
Lycka till.
Ni finns i våra hjärtan,
& vi har er att tacka för den här glädjen vi känner,
som fyller oss med liv.
Tack. Vi tror på er.

fredag 7 november 2008

en match som gick till historien hos familjen Elm.

det blev aldrig av att jag skrev förra söndagen, efter matchen mot Norrköping.
jag tror inte det var många som tippade på en tvåa i den här matchen. som spelades på Fredriksskans.
Norrköping hade redan förlorat allt. Guldet var två matcher ifrån Kalmar.
Efter 6-0 segern kunde vi konstatera två saker.
1. vi kan inte säga att guldet är vårt, men hade vi varit elfsborg-fans hade vi gett upp hoppet.
2. viktor elm är kuuung!
Hade jag hetat Viktor Elm i söndags hade jag tackat gudarna för det. Jag hade tackat min mamma för att hon pushat mig att fortsätta med fotbollen, då jag tänkt lägga av. Och jag hade tackat Nanne Bergstrand, för att han på sitt magiska, filosofiska vis hittat mig. Och jag hade tackat min underbara vänsterfot för att den gett mig fyra mål i en och samma match - i den sista hemmamatchen innan flytten till Holland.
Det gjorde han nog också.

1-0 - Rasmus Elm
2-0 - Viktor Elm
3-0 - Viktor Elm
4-0 - Viktor Elm
5-0 - Daniel Sobralense
6-0 - Viktor Elm


Bröderna Elm.
Vad vore KFF utan dem?
Grejen är att de är så mycket mer än tre otroligt duktiga fotbollsspelare.
De är också tre otroligt härliga killar, som ger Kalmar lite karaktär.
David Elm med sina djupa tankar som han förmedlar dagligen i sin blogg på barometern.se . Han som fuskade när de var små, för att han inte kunde stå ut med att hand yngre bröder slog honom. Som numera kanske får erkänna sig som, inte den sämsta, den minst bra av bröderna. Som är så otroligt mycket viktigare också på plan än många verkar tro. Han hamnar väl lätt i skymundan. Men David är fantastisk.
Viktor Elm som inte bara är härligt go, också härligt het. Alltid med ett leende. I söndags på Fredriksskans lade jag märke till en sak också. Det var en liten kille som stod och tittade lite blygt när Viktor och de andra värmde upp, och vet ni vad Viktor gjorde? Han gick fram och gjorde high five med killen. Måste varit hans lyckodag. Den lilles, alltså, inte Viktors. Eller, kanske Viktors också :) I alla fall var det fint gjort. Och Viktor är ju bara bäst på fotboll. No denying här inte.
Rasmus Elm som "aldrig gillat fotboll"? Haha, en riktigt go kille. Den enda gång jag träffat honom, kom han gående mot mig med ett jättejätteleende på läpparna, skakade hand och presenterade sig. Ha! Som om jag inte visste vad han hette eller nåt. När vi sedan skulle knäppa en bild, var det samma jätteleende (och antingen hade han tränat ordentligt eller så var han verkligen glad, för det såg inte alls fejkat ut.) Dessutom är han så förbannat ödmjuk, och man bara älskar ju honom.-

Jag omformulerar mig: man bara älskar dem.


På söndag avgörs det.
ehm, jag tror jag säger det nu.
nu tar vi guuuuld!<3