skönsjungande broakullapojkar <3

"Det är inte många som har två bröder i landslaget", menade David Elm efter uttagningen där pojkarna på bilden, minus David i mitten kom med. Uttagningen till landslaget alltså. Till matchen mot Österrike som spelades igår kväll. Som gav David all anledning att vara stolt över bröderna.

Viktor och Rasmus med i startelvan, sa de i går förmiddags. Jag trodde det knappt, men när jag slog på tv:n fick jag väl ge med mig - nummer 6, Rasmus Elm och nummer 8, Viktor Elm var båda med i startelvan. Så där satt vi i soffan och höll tummarna så hårt att de vitnade för att båda två skulle göra bra ifrån sig. Och som om vi blivit bönhörda klev Viktor in på plan och gjorde allt det där han är bra på, och det känns som om han är given i A-truppen numera. Även lillebrorsan gjorde namn för sig. Sin tredje match med A-landslaget, och vad gör killen? Ett vrålsnyggt mål som får oss att skrika av glädje, medan Österrikes målvakt tittar över axeln på den perfekt slagna bollen som åker in i nätet. 1-0 till Sverige.

Mål nummer två kom inte långt där efter, också bakom Österrikes målvakt som inte heller där hade en chans - en frispark precis utanför straffområdet, och här hemma var Viktor namnet på allas läppar, men vi visste förstås att Kim Källström inte skulle släppa den hur som helst. Och ingen klagar väl nu? Ännu ett bländande vackert mål, ledning med 2-0 och där sitter vi, tänker på nationalsången innan och på hur stolta vi blev när vi såg, att våra grabbar, tha boys, sjöng med för fulla muggar. Där har Zlatan Ibrahimovic något att lära.

Och hur stolta var vi inte när Rasmus Elm blev intervjuad efteråt, och med nästan överdriven blygsamhet svarade på alla dessa frågor. Han skulle aldrig drömma om att säga att han själv är bra, utan han säger "jo jag är ganska nöjd..." Och på frågan om Lagerbäck är ännu mer övetygad om hans skills numera, svarar han leende "nja, det vet ju inte jag" och blinkar lite.

Det är inte ens fejk. Rasmus är så ödmjuk.

Ingen skulle protestera om han sa att det gick bra, att Lagerbäck borde vara nöjd och att det knappt kunde gått bättre. Så är det ju nämligen. Men som sagt, det skulle han aldrig drömma om.

Även Viktors insats var värd lovord. Den hamnar lite i skuggan bakom glansen i Rasmus mål, men den ska absolut inte glömmas bort. Jag menar, det är Viktor Elm vi snackar om. ;)

mycket om lite, som David Elm hade sagt.

Rasmus Elm gjorde succé i blågult. La Manga är avgjort. Nyförvärven har fått speltid och Henrik Rydströms tå verkar
vara bra igen. Det är ungefär vad som
har hänt sen sist.

Rasmus Elms framgångar
Först och främst - mannen på bilden - vår nya stolthet. Vi behövde en nu när vi inte har hans bror Viktor, nu när vi inte har någon Patrik Ingelsten som har ett otroligt luktsinne när det gäller att sniffa sig fram till målchanser och mål, nu när vi inte har någon Bagarn Rosengren att luta oss tillbaka mot. Nu när vi inte har någon Ceasar Santin som kan glänsa. Nu har vi Rasmus Elm.
Han blev, tillsammans med lagkamraten Marcus Lindberg, uttagen till landslagstruppen inför vinterlägret i USA. Precis som brorsan Viktor gjorde förra året, gjorde Rasmus sin debut med blågult mot USA. Vi såg hans debut.
Sedan såg vi matchen mot Mexico - vi såg hans genombrott.
Rasmus låg inte bara bakom målet - han låg bakom nästan alla bra saker i matchen.
& sedan skvallrade löpsedlarna om att Lagerbäck jämförde Rasmus med Zlatan Ibrahimovic, medan intervjun egentligen var ungefär såhär: fråga: Är Rasmus den störste sen Zlatan? Svar: Det är möjligt, men man kan inte jämföra spelare med varandra på det sättet...
Så tji fick de som i hopp om så pass ljuva lovord om Broakullasonen gladligen betalat för Aftonbladet.

Nu är Rasmus förresten, tillsammans med Viktor, uttagen till A-landslaget igen. Inte helt oväntat efter den succén kanske? Matchen spelas mot Österrike och jag hade inte räknat med speltid om jag var han.

La Manga - resultaten, nyförväven och skadorna
Kalmar hade inte bara ett allsvenskt guld att försvara - förra året inleddes med vinst av La Manga, något de inte lyckades upprepa. Och jag tvivlar på att jag är den enda som tror att de inte får behålla Lennart Johanssons Pokal nästa år.
Kalmar slutade fyra, och det kändes inte lite konstigt att sitta och titta på hur de, som vi är vana vid att se leka på planen, slog bort passningar och såg mål efter mål trilla in. I sitt eget nät.
Men det vi var mest intresserade av var att se hur Tobias Eriksson skötte sin roll, hur Markus Thorbjörnsson fyllde Jocke Lantz plats när denne var bänkad, hur Daryl Smylie hanterade sin uppgift, och hur Robin Östlind och Joakim Karlsson lyckades med sina inhopp.
Efteråt konstaterade vi att Tobbe Eriksson skötte sig okej. Att Markus Thorbjörnsson absolut har potential. Att Daryl Smylie inte alls hängde med i tempot, och att de båda andra var godkända men inte mer.
Dessutom kunde vi (ni som inte håller med har fel) konstatera att Jimmie Augustsson är kass. Att han absolut ska säljas eller till och med ges bort, för hos de regerande mästarna hör han inte hemma. Vi konstaterade att Daniel Sobralense var den enda som riktigt höll måttet (det luktar nyckelspelare).
Och det är tur att det bara är februari, för hittills har fotbollen inte varit något att ropa hej för.
För om allsvenskan började imorgon, och det här var allt killarna kunde åstadkomma, då skulle vi förmodligen åka ur.

CITAT (LÄST I ELMBLOGGEN PÅ BAROMTERN.SE)
"You know, the brown in the bulle"
(Markus Thorbjörnsson förklarar för Daryl Smylie vad kanel är för något)