Mattias Johansson :)

Han är bara sjutton år. 92a.

Och han har startat i nästan alla matcher nu på slutet. Och han har varit helt fantastisk i nästan alla.

Högerback.

Han spelar lite säkert, såklart, nu i början av karriären i allsvenskan. I Kalmar FF:s A-lag. Bakåt tar han inga risker, han tar helt enkelt bollen för motståndarna och gör något vettigt av den. Framåt är han snabb som ljuset och springer lätt förbi backlinjen för att slå fina inlägg.

Vi har haft en guldklimp i laget utan att veta om det, men nu har Nanne Bergstrand gett honom både speltid och uppmärksamhet. Han är bättre än Emin Nouri och borde kunna peta honom hur lätt som helst, och dessutom är han som sagt bara sjutton år! Han har all tid i världen på sig att utvecklas och bli ännu bättre.

Framtiden ser ljus ut. Mattias framtid, menar jag.,

Allsvenskan är över

Guld åt Aik.
Det var ingen i Sverige utom AIK:arna själva som ville att det skulle hända. Hellre IFK Göteborg. Men AIK slog dem igår och tog därmed guldet.

Men trots att jag hellre hade sett någon annan, tänker jag inte säga att de inte var värda det. För laget som vinner förtjänar det. De tog ju flest poäng liksom.

Och Kalmar FF, de som jag allra helst sett högst upp på prispallen hamnade på en imponerande fjärdeplats. Okej, förra året vann vi, men sen dess har hälften av laget stuckit - Viktor Elm, Patrik Ingelsten, Artur Sorin och Patrik Rosengren (slutet av förra säsongen), och Rasmus och David Elm. Även Ceasar Santin drog sig vidare i mitten av förra säsongen.
Därför är en fjärdeplats jäkligt starkt. Och nästa år siktar vi ännu högre.

raaaasmus elm han är kung!<3

Få människor skulle vara dumma nog att säga emot när de hör att Rasmus Elm är tidernas bästa Kalmar FF-spelare. Och bara de som tror de kan mer om fotboll än de egentligen gör skulle säga annat när vi säger att han är svensk fotbolls största talang just nu.

Han har varit för bra för allsvenskan länge, så det är inte någon chock att han lämnar oss. AZ Alkmaar blir hans nya lag, och vi önskar honom all lycka och framgång han någonsin kan få, för det är han verkligen värd!

Inte nog med att killen är en fantastisk fotbollsspelare, dessutm ger han intrycket av att vara genomsnäll, glad och lika klok som en gammal man som varit med om allt en man kan vara med om.

Rasmus bestämde sig för att inte stressa fram något beslut om var han skulle flytta, han skulle spela i en klubb som kändes "rätt". När alla andra sa att han var för bra för holländska ligan, gå till England på en gång, så log han och valde Holland. För det var det han ville.

Och vi i Kalmar, ja, vi är bara oehört stolta över att han har spelat här. Vi kommer aldrig sluta skryta om att det var här Rasmus Elm slog igenom. Vi kommer aldrig sluta sjunga hans namn.

Han kunde inte hålla bort tårarna när han klev av planen på Fredriksskans för sista gången medan den rödklädda publiken reste sig och klappade för honom. Han kunde inte sluta skratta när han stod nedanför klacken och kastade upp tröjan medan de ropade ut sun kärlek. "VI ÄLSKAR RASMUS!"

Han kunde inte låta bli att dansa lite när han klev av planen. Måste vara en härlig känsla att höra hur alla på arenan sjunger till In med bollen i mål-melodin: Rasmus Elm han är kung, Rasmus Elm han är kung...

Det är han.

Lycka till nu Rasmus.

Gissa vilka som gör det igen?

Kalmar FF - Hammarby

3 - 0

Det var en stor folkskara som samlades på Fredriksskans i eftermiddags för att se matchen, som trotsade vädergudarna och satte sig/ställde sig på läktarna och då och då kastade blickar mot den mörka himlen. Men det var Rasmus Elms sista match för Kalmar, och ungefär 6500 personer bevittnade den.

Det dröjde inte många sekunder innan himlen, bokstavligen, öppnade sig. Regnet öste verkligen ner, det verkade inte finnas något stopp på det. Och när det började åska och blixtra började domarna fundera på om det faktiskt skulle gå att fullfölja matchen, men åskvädret drog förbi och kvar blev regnet.

Det var jämnt väldigt länge - lika mycket spel, lika mycket kamp. Men så hände något i Hammarbys försvar och Tobias Eriksson kom, efter en snygg passning från Abiola Dauda, heeelt ren på kanten och drog in bollen mellan Rami Shaabans ben och in i målet.

Det var bara början, för bara några minuter senare fick Daniel Mendes bollen. Dålig vinkel, fantastiskt skott - bortre krysset och ett underbart vackert mål.

Fortfarande i första halvlek kom Ricardo Santos i läge för att skjuta, Shaaban stod i vägen men lyckades inte klistra den hala bollen. Och Tobias Eriksson slog in returen. 3-0.

Åhjo, visst är vi fortfarande med i toppstriden!

vinst IGEN! :D

Det var nästan fullt på Fredrisskans igår när Kalmar FF tog emot IF Elfsborg i en match som absolut inte skulle avgöra toppstriden, men åtminstone röra om ordetnligt i den. Och jag måste säga att jag (och alla andra KFF-fans i världen) är ganska nöjda med hur de rörde det.

3-1

1-0: David Elm
2-1: Rasmus ELm
3-1: Abiola Dauda

vi är med i guldstriden, och längre rapport från matchen kommer snart...

Matchens betyg: G-

& de gör det igen... ! ;D

Brommapojkarna - Kalmar FF

1-2

Precis som den förra matchen mot BP, veckan innan, var det stockholmarna som tog ledningen. 1-0. En försvarsmiss - Stefan Larsson nickar bollen perfekt till en motståndare som får till ett vackert avslut.

Sen händer inte mycket mer. Vi förundras över att Daniel Sobralense bänkas för att ge plats åt Lasse Johansson i startelvan, och att David Elm får ge sin plats till Ricardo Santos. Men det verkade inte ge något resultat...

En sämre fotbollsmatch har man inte sett på länge:

En Petter Wastå som var som han är.

En Emin Nouri som verkligen inte gjorde sin bästa fotbollsmatch, men vem gjorde det?

En Joakim Lantz som körde sina dåliga uppspel som vanligt, men försvarsspelet var i alla fall godkänt.

En Stefan Larsson som får bära skulden för bakåtmålet, men som faktiskt är en av Kalmars bästa spelare, som blev målskytt i andra halvlek efter något som skulle vara ett inlägg, som ställde målvakten som trodde att Rasmus Elm skulle nicka in den, men han rörde den aldrig och målet blev Stefans.

En Tobias Carlsson som tillsammans med Eriksson fick högst betyg i Expressen. Herregud, såg skribenterna matchen över huvud taget? En riktigt svag insats, och jag vet inte om det beror på riktigt dålig form eller på att hans tid är över, det vet jag inte. Jag vet bara en sak: jag ber till gud att Stefan Ålander ska bli frisk snart!

En Tobias Eriksson som ville mer än han lyckades utföra, men som man ändå inte vill klaga på eftersom även han är en av Kalmars bästa spelare i mina ögon. En okej insats.

En Lasse Johansson som gjorde tio procent av sina igripanden sådär och nittio procent uruselt. En man som börjar bli till åren och som hör hemma minst två divisioner lägre, som gör allting tio gånger för långsamt och som ramlar så fort någon petar på honom. Nähä du, om det blir fler matcher från start så vet vi alla att Nanne Bergstrand är blind. (utbytt 2a halvlek)

En Henrik Rydström som furstrerat hävdade i halvlek, att med den är nivån borde resultatet för tillfället vara -7 - -7 eller nåt. Men han manade på sitt lag och de vände, precis som en äkta kapten ska.

En Rasmus Elm som inte var dålig, men inte heller sitt vanliga jag. Och med tanke på att detta är Kalmars bästa spelare är våra förhoppningar alltid skyhöga. Oftast når han upp dit. Ibland inte.

En Daniel Mendes som fick göra mål igen och som vi tycker om mer och mer för varje match. Han är framme där han ska, som en äkta målskytt, och han gör målet som avgör matchen. En av de få som verkade riktigt vaken.

En Ricardo Santos som slet och jobbade men inte fick mycket med sig. Som nu alltså ska stanna hos oss säsongen ut. (utbytt 2a halvlek)

En Daniel Sobralense som kliver in och genast får fart på anfallsspelet med kvicka fötter och genomtänkta bollar. Låg bakom anfallet som ledde till 2-1 målet. (in 2a halvlek, utbytt senare för skada, men den skulle tydligen inte vara så allvarlig.

En David Elm som gjorde det David Elm ska göra: höll kvar bollen där uppe, fångade upp de bollar som skickades mot honom. De tidigare matcherna har han varit bättre, men klart godkänd var han i alla fall. (in 2a halvlek)

En Abiola Dauda som fortfarande inte övertygar. När han kom i början av säsongen såg det riktigt lovande ut, men han har tappat bort allt det han hade då och jag håller tummarna för att han ska hitta det igen. Snart. (in slutet av 2a halvlek)

tack gud för att Stefan Larsson och Daniel Mendes satte sina mål.

& så hoppas vi på bättre spel mot Elfsborg, för den matchen kan avgöra hela allsvenskan.

Ikväll...

Ikväll gäller det.
Ikväll fylls Fredriksskans med hoppfulla supporters, med sång, med elva nervösa kalmarkillar (eller ja tio i alla fall, för vi kan nog räkna Petter Wastå som gubbe ;p) som stiger ut på gräsmattan, och även om de inte är troende kommer de allihop be en liten tyst bön inombords. (Men kanske mer till sig själv, sina fötter och sin hjärna än till Gud...)
Ikväll fylls sofforna i vardagsrummen, ikväll slås tv-apparater på och tusentals tummar hålls.

Champions League-kval. Och de ungerska motståndarna leder med 2-0.
Blir resultatet oavgjort vinner man på mål på bortaplan, blir det 2-2 (det vill säga att Kalmar vinner dagens match med 2-0) blir det förlägning och sen straffar.
Så vi får hoppas på 3-0 då (:

Stefan Ålander är tydligen sjuk vilket är synd. Han har bara spelat några matcher på Marcus Lindbergs mittbacksposition då denne är skadad, men han har gjort det bra. Och Tobias Carlsson har varit jättedålig ute på kanten, men det blir nog han som får kliva in i mitten och lämna plats åt Emin Nouri.
Personligen tycker jag att det är helt sjukt att Tobbe Carlsson kan peta Nouri som är ungefär tio gånger bättre. Men den riktigt dåliga matchen han gjordemot BP kanske har ändrat det...
Ikväll får vi se. Ikväll gäller det.

stanna hos oss, Rasmus! ;)

Ska man vara helt ärlig mot sig själv så blir det nog inte dubbelvinst för Kalmar FF. Alltså, jag tror inte att Lennart Johanssons pokal får stanna kvar hos Henrik Rydström och hans crew. Igår pratade vi om vilka som skulle vinna, och vi sa Elfsborg, eller kanske Göteborg, men pappa sa Kalmar. "Jag tror Kalmar vinner." Men det är väl önsketankar blandat med massor av optimism.
Men hoppas gör vi. Och håller tummarna gör vi. Och en liten del av mig tror det också. Om Rasmus stannar, i alla fall.

I lördags tog Brommapojkarna emot Kalmar. Dåligt spel, långsamma fötter, felpassningar och så en miss i försvaret. 1-0 till BP. Halvlek. Fortsatt segt spel och det såg verkligen mörkt ut. "Kalmar vinner", sa jag innan matchen, men jag började tvivla. Både jag och mitt sällskap trodde, besviket, att 1-0 skulle bli slutresultatet.
Vad gör Nanne Bergstrand då? Ett trippelbyte - ut med Abiola Dauda, Tobias Eriksson och Daniel Sobralense, och in med Daniel Mendes, Lasse Johansson och Ricardo Santos, brassen som precis kommit hem efter att ha varit utlånad till Jönköping.
Och vad gör dessa tre herrar? Lasse Johansson spelar till Mendes i straffområdet, han fälls. Straff. Rasmus Elm kliver fram till straffpunkten. Lika iskall som vanligt. JAAAAAAA! 1-1!
Tllbaka till de tre herrarna: Lasse Johansson med bollen nere vid sidlinjen en bit från målet, lyftning, sveper förbi målet och JAA! Daneil Mendes nickar in den.
David Elm har bollen och slår den finaste djupledspassning jag har sett på länge till Santos som kommer fri. Målvakten går ut, attans nu tar han den tänker jag, men icke. Roligt att just han fick göra målet, roligt att Kalmar har gjort flest mål, underbart att det här var så vackert.
Och visst är vi med i toppstriden. Men det krävs nog att lillebror Elm säger nej tack till Everton och alla andra proffsklubbar som vill ha honom för att vi ska få guldet.
Och det tvivlar jag tyvärr på att han gör.

nu börjas det igen...

kff-bloggandet ska tas upp igen
- det var något fel på bloggen förut & därför lade jag ner det,
men jag återkommer senare om uppdatering :)

skönsjungande broakullapojkar <3

"Det är inte många som har två bröder i landslaget", menade David Elm efter uttagningen där pojkarna på bilden, minus David i mitten kom med. Uttagningen till landslaget alltså. Till matchen mot Österrike som spelades igår kväll. Som gav David all anledning att vara stolt över bröderna.

Viktor och Rasmus med i startelvan, sa de i går förmiddags. Jag trodde det knappt, men när jag slog på tv:n fick jag väl ge med mig - nummer 6, Rasmus Elm och nummer 8, Viktor Elm var båda med i startelvan. Så där satt vi i soffan och höll tummarna så hårt att de vitnade för att båda två skulle göra bra ifrån sig. Och som om vi blivit bönhörda klev Viktor in på plan och gjorde allt det där han är bra på, och det känns som om han är given i A-truppen numera. Även lillebrorsan gjorde namn för sig. Sin tredje match med A-landslaget, och vad gör killen? Ett vrålsnyggt mål som får oss att skrika av glädje, medan Österrikes målvakt tittar över axeln på den perfekt slagna bollen som åker in i nätet. 1-0 till Sverige.

Mål nummer två kom inte långt där efter, också bakom Österrikes målvakt som inte heller där hade en chans - en frispark precis utanför straffområdet, och här hemma var Viktor namnet på allas läppar, men vi visste förstås att Kim Källström inte skulle släppa den hur som helst. Och ingen klagar väl nu? Ännu ett bländande vackert mål, ledning med 2-0 och där sitter vi, tänker på nationalsången innan och på hur stolta vi blev när vi såg, att våra grabbar, tha boys, sjöng med för fulla muggar. Där har Zlatan Ibrahimovic något att lära.

Och hur stolta var vi inte när Rasmus Elm blev intervjuad efteråt, och med nästan överdriven blygsamhet svarade på alla dessa frågor. Han skulle aldrig drömma om att säga att han själv är bra, utan han säger "jo jag är ganska nöjd..." Och på frågan om Lagerbäck är ännu mer övetygad om hans skills numera, svarar han leende "nja, det vet ju inte jag" och blinkar lite.

Det är inte ens fejk. Rasmus är så ödmjuk.

Ingen skulle protestera om han sa att det gick bra, att Lagerbäck borde vara nöjd och att det knappt kunde gått bättre. Så är det ju nämligen. Men som sagt, det skulle han aldrig drömma om.

Även Viktors insats var värd lovord. Den hamnar lite i skuggan bakom glansen i Rasmus mål, men den ska absolut inte glömmas bort. Jag menar, det är Viktor Elm vi snackar om. ;)

mycket om lite, som David Elm hade sagt.

Rasmus Elm gjorde succé i blågult. La Manga är avgjort. Nyförvärven har fått speltid och Henrik Rydströms tå verkar
vara bra igen. Det är ungefär vad som
har hänt sen sist.

Rasmus Elms framgångar
Först och främst - mannen på bilden - vår nya stolthet. Vi behövde en nu när vi inte har hans bror Viktor, nu när vi inte har någon Patrik Ingelsten som har ett otroligt luktsinne när det gäller att sniffa sig fram till målchanser och mål, nu när vi inte har någon Bagarn Rosengren att luta oss tillbaka mot. Nu när vi inte har någon Ceasar Santin som kan glänsa. Nu har vi Rasmus Elm.
Han blev, tillsammans med lagkamraten Marcus Lindberg, uttagen till landslagstruppen inför vinterlägret i USA. Precis som brorsan Viktor gjorde förra året, gjorde Rasmus sin debut med blågult mot USA. Vi såg hans debut.
Sedan såg vi matchen mot Mexico - vi såg hans genombrott.
Rasmus låg inte bara bakom målet - han låg bakom nästan alla bra saker i matchen.
& sedan skvallrade löpsedlarna om att Lagerbäck jämförde Rasmus med Zlatan Ibrahimovic, medan intervjun egentligen var ungefär såhär: fråga: Är Rasmus den störste sen Zlatan? Svar: Det är möjligt, men man kan inte jämföra spelare med varandra på det sättet...
Så tji fick de som i hopp om så pass ljuva lovord om Broakullasonen gladligen betalat för Aftonbladet.

Nu är Rasmus förresten, tillsammans med Viktor, uttagen till A-landslaget igen. Inte helt oväntat efter den succén kanske? Matchen spelas mot Österrike och jag hade inte räknat med speltid om jag var han.

La Manga - resultaten, nyförväven och skadorna
Kalmar hade inte bara ett allsvenskt guld att försvara - förra året inleddes med vinst av La Manga, något de inte lyckades upprepa. Och jag tvivlar på att jag är den enda som tror att de inte får behålla Lennart Johanssons Pokal nästa år.
Kalmar slutade fyra, och det kändes inte lite konstigt att sitta och titta på hur de, som vi är vana vid att se leka på planen, slog bort passningar och såg mål efter mål trilla in. I sitt eget nät.
Men det vi var mest intresserade av var att se hur Tobias Eriksson skötte sin roll, hur Markus Thorbjörnsson fyllde Jocke Lantz plats när denne var bänkad, hur Daryl Smylie hanterade sin uppgift, och hur Robin Östlind och Joakim Karlsson lyckades med sina inhopp.
Efteråt konstaterade vi att Tobbe Eriksson skötte sig okej. Att Markus Thorbjörnsson absolut har potential. Att Daryl Smylie inte alls hängde med i tempot, och att de båda andra var godkända men inte mer.
Dessutom kunde vi (ni som inte håller med har fel) konstatera att Jimmie Augustsson är kass. Att han absolut ska säljas eller till och med ges bort, för hos de regerande mästarna hör han inte hemma. Vi konstaterade att Daniel Sobralense var den enda som riktigt höll måttet (det luktar nyckelspelare).
Och det är tur att det bara är februari, för hittills har fotbollen inte varit något att ropa hej för.
För om allsvenskan började imorgon, och det här var allt killarna kunde åstadkomma, då skulle vi förmodligen åka ur.

CITAT (LÄST I ELMBLOGGEN PÅ BAROMTERN.SE)
"You know, the brown in the bulle"
(Markus Thorbjörnsson förklarar för Daryl Smylie vad kanel är för något)

I hate this part right here: the waiting ;)

Det är ett nytt år. Vinterträningen har börjat och vi sitter och rullar tummarna i väntan på att fotobollssäsongen ska börja igen. Viktor Elm har fått göra debut med holländska Heerenveen och Patrik Ingelsten har gjort honom sällskap.
Så vad gör vi i dessa väntans tider? Skaffar nya säsongskort och rustar upp med sittdynor, eftersom någon (som vi alla har delade meningar om just nu) har överklagat beslutet om den nya arenan igen. Vi lusläser B-delen av Barometern för uppdateringar om nya värvningar och försäljningar. Vi tapetserar om lägenheten med rödvita tapeter och hänger upp KFF-almanackor i köket.
Och räknar dagarna.