DIF vs KFF

just nu när jag börjar skriva det här, är det exakt sextio minuter till avspark mellan Djurgårdens IF och Kalmar FF. Mellan Stockholms stolthet, som inte varit mycket att vara stolta över den här säsongen, och tappra bönder, som har förvånat många med sina fantastiska prestationer. men inte oss. vi har alltid vetat hur bra vi är. vi har alltid trott på Kalmar FF.
förra året steg de rödvita spelarna in på plan med två 0-5 förluster tätt bakom sig. de klev in på plan och krossade DIF.
det har hänt förut,
& det kan hända igen.

Ingelsten tillbaka efter skadorna.
"Nu ska jag börja göra mål igen", säger han.
Kanske han också saknar den underbara känslan vi fick av att se honom. Den han kände när vi såg honom.
Kungen, målmaskinen. Kanske dags att göra rätt åt sina fina smeknamn, Patrik?

I dagens Aftonbladet fanns till exempel Allvenskans bästa spelare,
Allsvenskans värdigaste vinnare. Om ni inte har läst det, gör det.
bästa spelare var Henrik Larsson. Kanske inte otippat, men orättvist. Viktor Elm kom tvåa, men jag tycker absolut att han förtjänade förstaplatsen. Synd.
Värdigaste vinnare: KFF.
Nu håller vi tummarna i eftermiddag på:
Bortavinst. En lika grym match av David Elm som sist. Att Viktor Elm är på topp igen. Att Patrik Ingelsten öser in mål. Att Petter Wastå faktiskt blir en mur i målet, som på superhjälte-bilderna. Tyckte inte just att hans stämde precis med verkligheten. Han är ingen mur. Men idag får han vara det. Gärna resten av sitt liv.
Ja, eller, det spelar ingen roll.
Bara vi vinner nu.